Så var jag där igen, eller?

Detta Berkeleyianska höstväder med en lite gråmulen himmel, röda löv och stora amerikanska hus lockar naturligtvis ut mig på promenad. När jag vaknade upp klockan åtta denna lördagsmorgon tänkte jag att nu var det dags att utforska ännu inte betrampad mark och jag begav mig iväg i nordlig riktning längs storstreetan Shattuck Avenue. Stora gator är inte alltid lika charmiga som de små och det gäller även den här som dessutom är bebodd av allehanda lustiga figurer. Jag tog alltså av från Shattuck och gick på de fina mindre gatorna. Gick, gick, gick, gick och gick. Efter en timme insåg jag att mitt nyvunna lokalsinne antagligen beror mer på att gatorna jag går på här (i vanliga fall) bildar ett rutmönster än att något hänt i min hjärna. När jag som bäst letade efter någon att hugga tag i befann jag mig helt plötsligt framför North Berkeley Bart Station. På den satt en karta. Efter 1h40 min var jag tillbaka i mitt kryp in. Mina vänner, jag har gjort det igen! Jag kan nu även lägga till Berkeley på min digra lista över städer jag ofrivillligt gått en långpromenad.