Jag kliver, eller rättare sagt, springer in i sporthallen. Med andan i halsen fumlar jag efter mitt student ID så att jag snabbt ska kunna ta mig igenom spärren och komma in till salen där steppasset ska börja om ganska exakt två minuter. Plötsligt är världen gul och prasslande. En påse dinglar en millimeter från mitt ansikte och någon ropar:
- Energy! You're working out, you need food and energy!
Wow, tänker jag, gratis mat. Jag tittar ner i den gula påsen. Åh, det är nudlar också! Jag granskar påsens innehåll närmare medan jag småspringer vidare och inser att mitt första intryck var ganska fel. Två påsar ostbågar plirar nämligen skadeglatt upp mot mig.
Jag tänker inte göra någon djupare analys av denna händelse då sådana förekommer dagligen i svensk media, men jag kan berätta att den får mig att tänka på något som hände mig i Lund.
En måndag vandrar jag stillsamt hem från ett pass på lundastudenternas träningsmetropol Gärda. När jag passerar ett äldre par säger herren (för det var en herre) högt och ljudligt:
-Ja, så går de och excerserar. Sedan går de hem och dricker öl. Och äter chips.
Jag gick lite fortare.
Men nog är det väl skillnad på Lund och Berkeley?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment