Bye Berkeley

Då var det snart dags att slita sig från sina studier (well, jag har egentligen bara två stadier i livet att allokera min tid mellan; studera och slita sig från studier, optimering sker ungefär runt tolv på natten) för nu är det spring-break! Det är dödsstraff på den som tar med sig någon typ av literatur som ter sig kursig. Jag hade tänkt ge mig på en fuling, spela ekonominörd och ta med mig kursliteratur som ser lagom intellektuellt utmanande ut tills jag insåg att det skulle genomskådas i alla kurser utom en, men naturligtvis är en av mina meddeltagare i den kursen med på resan.
Imorgon klockan åtta prick prick bär det av ner mot OC och Laguna beach där vi ska spendera helgen. Efter det rullar vår lilla bil vidare mot San Diego och summa summarum luktar det spänning och lite krydda på livet. Speciellt om jag blir tvungen att köra. Jag kan ju liksom vända på en femma, om vi säger så.

En glad och en mindre (färg)glad nyhet

Gillar du att kommunicera mer med mig över nätet än du gjort den senaste månaden? I så fall kan jag glädja dig med att vi numera har internet igen!
Det andra jag ville säga är något av en stor besvikelse. De tre-färgade popcorn jag fick av min rumskompis i födelsedagspresent är inte lika tre-färgade poppade. Vid ansträngning kan möjligtvis några individer i populationen(haha) anta en nyans av pisse-gult.

Känner du att du glömt något?

Tack alla som gratulerade mig på min födelsedag!
För er som känner att ni glömt något: Pinsamt, men jag är inte långsint. Jag kommer att använda mitt gamla vanliga nummer väl i Sverige igen. Från den 22a maj går det bra att ringa för middagsbokningar.

Vad gör vi i Berkeley när det regnar? Inte handlar det om allmänbildning i alla fall.

Under den tid vi befann oss i St Barbara hann jag även smått bekanta mig med tre koreanska tjejer. När de fick veta att jag studerade på Berkeley spärrade de upp ögonen och frågade om det var så att studenter på Berkeley studerar mer än studenter på andra orter samt om det var sant att de är smartare.
Samtidigt som jag tittade på alla surfingbrädor och duuuudes skakade jag övertygande på huvudet och viftde bort påståendet med ett leende Nej, så är det verkligen inte. Det kan jag aldrig tänka mig.
I det fall mitt svar inte var övertygande nog undanröjde jag lite senare alla eventuella tvivel i ett försök att åstadkomma lite trevligt kallprat med en av tjejerna. Jaha, Korea, då är du från… börjar jag försiktigt när en plötslig bläcka uppstår och jag finner mig olidolidoffande med ett roulettbord i rött och vitt snurrande framför mina ögon. Det stannar på rött: Nordkorea? En mer förskräckt min än den hon gav mig kan vara svårare att hitta än en nål, nedstucken i gräsmattan bredvid ett flygfält med huvudet målat i gräsgrönt.

Jag har aldrig sett ånger i en ordlista

Februari, Campus St. Barbara



Februari, Campus Berkeley


Mars, Campus Berkeley

Ja, se där till slut. Den enda anledningen till att mina bara ben inte pryder bilden är något vajsing med strömblablablagrejen Sverige-USA (nej, jag är inte elektriskt bildad) med resultatet en epilator med samma ljud och hastighet som en 80-årig man på vespa och således fick epilator följa med mor och far hem till Sverige igen.

It's too much nature

Tjejens blick far över våra tallrikar där maten antar en estetisk form, blicken fastnar på salladsbladen och hon ser mycket misstänsksam ut.
-Did you buy those just for garniture?
En stund av förvånad tystnad fångar köket innan jag får tillbaka fattningen och försiktigt svarar:
-Eh... no, eh, we, eh, eat it...

Ett moget övervägande

Att bloggen lite får ligga i träda betyder absolut inte att jag läser en eller annan kurs för mycket och har så supermycket att göra att jag inte kan hantera mitt liv och ännu mindre en blogg. Nej nej. Jag låter den vila lite ibland för att alla insikter och slutsatser riktigt ska få mogna och bli en del av något större i alla läsares medvetande.