Tack American Heart Association

Det började i torsdags. Jag mådde lite illa. Wow! tänkte mina välutvecklade hypokondrihjärnceller, nu ska vi börja gnugga våra grå kroppar mot varandra. Illamåendet fortsatte över helgen och har sträckt sig ända till idag, onsdag. I ett desperat försök att dämpa det exponentiellt ökande energiflödet från hypokondrihjältarna satte de mer realistiska hjärncellerna igång att gnugga frenetiskt någon gång på eftermiddagen idag och det resulterade i att jag åt en portion gröt, utan det vanliga hackade äpplet som komplement. Ahh, det kändes bättre. Mina trogna, logiska små grå tycktes ha klarat det för en gångs skull. Men ack, när de passade på att vila en stund, helt utmattade efter denna pärs, klämer sig ett brev igenom springan mellan dörren och golvet. Hm, från American Heart Association, vad kan de vilja mig? Inuti kuvertet hittar jag något som ser ut som ett inbetalningskort. Sådana har jag dock för länge sedan lärt mig att ignorera och jag får istället upp ett litet kort med punkter som väcker mitt intresse.

Heart attack warning signs

Some heart attacks are sudden and intense, but most heart attacks start slowly, with mild pain or discomfort. Here are signs that can mean a heart attack is happening:

• Chest discomfort. Most heart attacks involve discomfort in the center of the chest that lasts more than a few minutes, or that goes away and come back. It can feel like uncomfortable pressure, squeezing, fullness or pain. (spritt)
• Discomfort in other areas of the upper body. Symptoms can include pain or discomfort in one or both arms, the back, neck, jaw or stomach. (gnugg gnugg)
• Shortness of breath. This feeling often comes along with chest discomfort. But it can occur before the chest discomfort. (gnuggandet tilltar - har jag inte lite..?)
• Other signs. These may include breaking out in a cold sweat, nausea or lightheadedness. (men, herregud!)

Jag vill avsluta med att sända ett stort varmt tack till American Heart Association.

Kort om Thanksgiving

• Öde. Alla tar chansen och sticker redan tisdag kväll fastän Thanksgiving är på torsdag.
• Stor högtid. Jag kan säkerligen räkna till fyra människor som var förbryllade över att jag inte skulle åka hem till Sweden.
• Inga Calmunderingar så långt ögat nådde på campus under helgen. Det enda som skådades var utbytesstudenter som förvirrat kliade sig i huvudet utanför det låsta biblioteket.
• Thanksgivingmiddag med mycket kalkon = kanon.
• Till lite gitarrspel fick jag återigen känna mig som en bortglömd medlem av Beatles = kanon.
• Kände mig sjuk och ynklig fredag och lördag = kalkon
• Kände mig sjuk och ynklig fredag och lördag med Ben&Jerry's och South Park = klar förbättring av lägesrapporten under föregående punkt.
• Den nya veckan startades med högt tempo och en svängig Jazzkonsert på International House samt två hoppingivande citat från mina matteprofessorer:

1. Ok, welcome back from the break. Now it's time for eh... eh... the last push. (Calculus)

2. It looks complicated, but at least we have a solution. (Linjär algebra)

Would you like a piece of me?

Har du någon gång bevistat en brottningsmatch där själva underlaget är Jello? Det hade inte jag heller. Inte förrän torsdag förra veckan när jag knallade igenom portarna till min goda väns kollektiv. Ett megastort antal liter Jello hade köpts in för att glada ungdomar klädda i trevliga underkläder skulle kunna ha lite kul ett par timmar. När vi andra (andra = lite mer påklädda och mindre kladdiga) glatt sällade oss till skaran för att fixa bildbevis på att amerikaner verkligen inte är lika sofistikerade som oss skandinaver, urartade det hela, ur vår synvinkel då benägenheten att kramas helt plötsligt steg kraftigt hos deltagarna. Kramjaga i all ära, men när tre röda män som luktar vingum rusar emot mig måste jag säga att jag föredrar kurragömma.

Observerat denna vecka

San Fransisco: Nu har Viktor & Rolf:s kollektion flyttat från en plats i solskenet precis i entrén till en lite mer dammsamlande plats på andra våningen.

Studiemetod

Search

From Wikipedia, the free encyclopedia
You searched for method of reduction of order

No page with that title exists

fuck

Om att tillägna sig kunskap

Inför vårt senaste linjär algebra midterm tar en klasskamrat, som i likhet med mig betecknar sig som ekonom, med mig till ett café där "all the PhD's hang out all the time" för att slutrace-studera. Efter att hon lokaliserat en kille som hon tror är PhD i ekonomi och som hon tror är svensk placerar hon oss i närheten av honom och hoppas väl att jag ska ha något utbyte av denne man. Min sociala sida var dock totalt ur funktion på grund av en något stressad inställning till det kommande testet av matriskunskap och jag orkade helt enkelt inte bry mig om att undersöka om det fanns något fog för hennes förhoppning. Efter att min vän förstått att något samtal mellan mig och en kanske svensk kille inte skulle påbörjas denna dag körde även hon ner sitt huvud i vektorvärlden för att repetera tidigare inhämtad kunskap. Trodde jag.
Jag hade vridit mig på stolen ett tag, gnidit mig i pannan med bagelsfeta fingrar samt kliat mig aplikt i huvudet för trettionde gången när jag måste inse att kråkfötterna jag stirrar på är för mig obegripliga och jag blir tvungen att be min vän om hjälp. Hon tittar en stund på det nedkluddade beviset av ett teorem jag har på ett papper och föreslår sedan enkelt att jag ska kopiera det hela till mitt cheat-sheet.

(Ett cheat-sheet är precis vad det låter som, ett papper där du får skriva precis vad du vill som kan vara av relevans för provet. Mångas cheat-sheets, däribland mitt eget, är fyllt till limes av oförståelighet med liten, liten text, utifall något av det du läst i hela boken skulle vara till användning vid besvarande av provfrågor. Professorer gillar att flina och säga att det går bra att ha med sig förstoringsglas till testet. De vet att en provtid på mindre än en timme gör att du ändå inte hinner försöka komma underfund med vad du egentligen skrivit och därför måste kunna allt ändå. Ett mycket finurligt system.)

Stolt över sitt simpla förlag fortsätter hon glatt med att säga ord som var tänka att lätta mitt huvud, men vars betydelse skulle träffat var professors hjärta som en giftpil:
-I don't really care about the understanding. I just learn everything for the midterms and then I'm fine.
Några skadeskjutna doktorander tittar upp från sina papper. Jag drar nervöst i mina näshår.
-Yeah, it's not that complicated. I just learn everything and then I write it down. I get good grades.
Doktoranderna, tidigare bara smått chockade av angreppet har nu spårat källan till attacken och verbet tittar hur nu ersatts av det mer passande ordet blänger.
Jag skrattar högt inombords åt hennes ärlighet vad gäller den högt värderade kunskapen. Men som gammal kåraktiv med potentiella doktorandkänningar måste kunskapens fana hållas högt och utåt kan jag inte mer än småle åt situationen.

Så talar en sann diplomat

I dagens SvD (15/11) står att läsa att Sverker Åström hoppar av det nystartade programmet "Böglobbyn" där han medverkat. Enligt SvD beskriver han programmet med de smått hårda orden "vulgärt och smaklöst" och han säger även att programmet, helt i oenlighet med sitt syfte, bidrar till att öka fördomarna mot homosexuella. Dessutom anser Åström att programmet framställer honom själv i en löjlig dager. På frågan om han talat med redaktionen för programmet om detta svarar han:

"- Jag har växlat några ord med någon av dem om det, inte mer. Men det här sker inte i någon ovänskap, jag kan bara konstatera att vi har olika uppfattningar i frågan."

En reflektion angående helgens aktiviteter

Jag misstänker att det kan dröja länge innan jag åter blir kysst av en lesbisk pirat från Ryssland.

Om att försöka, i någon mening, hämnas på matematiken

Som nog framgått är mitt matematikstuderande en källa till stor frustration i mitt liv och något som hänger tungt i mina tankar mest varje dag. Nu har jag äntligen gjort något för att det ska kännas lite bättre. Min amerikanska kompis Anwar kan säga följande mening på knackig svenska:

"Låt pi vara lika med två, det blir enklare då."

Detta är vad jag kallar att investera

Minsann. När jag kliver in genom HM:s portar i Friskan kan jag knappt tro mina ögon, eller stå still för den delen. Där hänger den, Viktor och Rolfs kollektion. Hela Viktor och Rolfs kollektion. Orörd som en igelkott. Efter två timmars tittande och provande i lugn och ro stod jag återigen på trottoaren. Denna gång med en HM-kasse, modell gigantisk, och två hundra dollar fattigare till trots log jag mot den molnbeklädda himlen och tackade en högre makt.

och kulturell!

Nu har gjort en stark start på den kuturella bana jag länge drömt om att åka på. Jag tycker att en kulturell touch passar min, av mitt sätt att klä mig, uppfattade kuturella personlighet. För ett par veckor sedan blev jag medbjuden att lyssna på Orpheus Chamber Orchestra och Emanuel Ax som framförde Mozart och ikväll gjorde jag mitt första besök i en av alla kyrkor som finns här då jag lyssnade till Musica Antiqua Köln och Marijana Mijanovic, "(Little less than) A Century of German Music". Helt underbart! kan jag klämma fram. Men en tårögd flicka på promenad hem säger mer än tusen ord.

Dum, men ung!

Jag har nu under de månader jag tillbringat i här i Berkeley känt mig som något av en dum kossa ganska precis sex timmar i veckan. Inte helt förvånande är att detta antal timmar precis utgör den mängd tid jag tillbringar sittandes på matteföreläsningar och tillhörande mattediskussioner varje vecka. Hälften av denna tid känns det dock lite mindre som att jag skulle råmafrågetecken när jag öppnar munnen och detta är i min linjär algebra-klass då majoriteten där alla fall har påbörjat sitt andra år på collage och uppnått den beaktningsvärda åldern 19 år. Vare sig mina klasskamrater är 17 eller 19 kvarstår dock faktum; jag är störst och äldst, men den vanligtvis starka korrelationen mellan dessa variabler och variabeln vishet saknas här. Jag hänger helt enkelt inte med. Och jag skäms.
Så plötsligt denna söndag hände något som gjorde att världen ljusnade en smula (och det var inte det att jag insåg att jag knallade omkring i t-shirt den 5:e november, men det var också skoj). Jag satt på en review inför det kommande linjär algebra-midtermet då två av flickorna nyfiket uttrycker en undran vad gäller mitt nationella ursprung.
-Sweden, svarade jag lite coolt och inväntande reaktionen.
-Woooooooooooooow! (ganska vanligt svar) So what year are you in?
-In Sviden it vould be my fårt.
-Woooooooooooooow, really? How old are you?
-tventytree. Här tänkte jag att de skulle nicka lite instämmande och kanske, kanske beundra mig lite. För andra saker då än trixande med inverser och determinanter.
-Really? Misstrogna blickar granskar mig. You look young, I thought you were a second year (=19).
Jag har nu börjat tvätta av mig mina karaktäristiska fläckar, rättat till rösten och spottat ut de sista klöverresterna som fastnat mellan tänderna. Imorgon ska jag gå till min mattediskussion med ögonen som de vanliga frågetecknen, men jag ska stolt sträcka på ryggen och känna mig som den 19-åring jag faktiskt framstår som.

Rolig kommentar i baren

Do you want to see my leg?